Jag gjorde det enda rätta och cyklade till stadens turistinformation och frågade. Eftersom jag vet att jag är totalt värdelös på att ta vägbeskrivningar såg jag till att tigga till mig en karta, tyvärr visade sig kartan vara en cykelkarta -och jag som inte kan tyda sådana kartor! Jag blir alldeles förvirrad av alla färgglada streck i kors-och-tvärs-mönster och sjukt irriterad på att alla gatunamn inte står utskrivna. Det är ju inte direkt så att dom målat ett blått streck på rätt cykelstig, så hur ska man kunna orientera sig utan gatunamn!?
Efter en halvtimmes runt-runt-runt-i-cirkel-cykling nånstans kring Ramshäll på kartan nedan (tror jag, det var nånstans där Hamngatan tog slut och där jag aldrig varit förrut) gav jag upp. Så jag vände tillbaka. Men vad tror ni inte händer då? Som ett skänk från ovan stod där en stolpe med en pilformad skylt där det stod "Hjulsbro 5". Ibland har jag sån himla tur, som Maria Montazami när hon hittade festisarna ovanpå kylskåpet.
Att cykla till Hjulsbro är inte speciellt jobbigt. Det lutar nedåt mest hela tiden. Värre är det på vägen tillbaka. Jag blir alltid så arg när jag måste cykla i uppförsbacke (fråga Emma om ni inte tror mig...), extra arg var jag för att jag inte ens hittat affären.
Men allt dåligt för nått gott med sig, heter det väl? Och förrutom flugan i ögat fick jag se vårens blomster i gult, blått och lila på marken. Jag fick se snön smälta ner i små bäckar i skogen. Två små spindlar åkte snålskjuts på min jacka (innan jag förskräckt knäppte bort dem med fingret). Jag såg en snubbe i kortärmat och kortbyxor. Och det blåste nästan varmt mot mig när jag flög fram på de sopade cykelvägarna genom staden.
Ja, nu är våren verkligen här!
blev det någon klänning då?
SvaraRadera